linneanjohansson

Vänner kommer och går, märker det mer och mer.
Har tappat kontakten med många jag umgåts mycket med förr, även skaffat många nya vänner. Men som sagt dom kommer och går.
Annat är det med min braiga vän, som alltid har funnits där, vad som än hänt.
Den här vännen har jag haft sen vi var små bebisar (förutom ett litet uppehåll mellan dagis och upp till 3-4an) 
Hon har alltid varit min allra bästa vän.
Det låter kanske lite töntigt att säga att man har en "bästis", men så är det.
Även fast vi såklart bråkat och skaffat nya "bästisar" som man ofta gör när man är liten, så har vi alltid hittat tillbaka till varan.
Min vän vet nästan allt om mig, ibland tillochmed mer än jag vet om mig själv.
Jag litar på henne och kan berätta precis allt för henne, för hon dömer mig inte.
Förmodligen för att hon är precis lika dan själv ;) haha.
Har ringt henne många gånger mitt i natten och gråtit, berättat hur mycket jag hatar världen, hur less jag är på allt och att jag verkligen inte orkar mer, och hon har lyssnat.. försökt förstå, försökt hjälpa.
Men bara genom att finnas till har hon hjälp mig mer än hon kan fatta, speciellt under min "dåliga" tid.
När alla andra stack, stannade hon kvar.
Hur nere jag ledsen jag än känner mig så lyckas hon alltid, på något sätt, få mig på bra humör igen.
Har aldrig haft så roligt med nån, aldrig hittat på lika mycket tog med nån, som jag har med henne.
Skulle folk veta hur vi är när vi är med varan skulle vi nog tamefan inte ha några andra vänner. hahah.
Min vän är helt enkelt bäst! Vi umgås dock inte lika mycket längre, men det gör inget.
För varje gång vi ses eller pratar är allt precis som vanligt. Jag älskar min vän oerhört mycket! Min andra halva.

Hand i hand genom livet, det hoppas jag du tar förgivet.
Jag Älskar Dig Felicia Åkerberg